Jag har bestämt mig nu, eller jag har gjort en till blogg. Det är bara att fråga så får ni adressen.
Men jag ska ha kvar den här också, men här ska jag bara ladda upp bilder. På den nya bloggen ska jag ladda upp andra bilder med långa texter om vad jag tycker om allt och så.
Jag behåller den här bloggen mest för att familj och släkt ska kunna se mina fotografier.

Adjö!

Jag hatar sömn.
Jag orkar inte med livet just nu.
Jag funderar på att göra en ny blogg.

(bilderna tar jättelång tid att redigera och jag orkar inte just nu.)

Tintin mår bra. Eller, jag har läst för henne i flera timmar och ibland kvittrar hon lite blygt. Ätit har hon också.
När vi köpte henne och hon som jobbade där sa: ''Det är en hona och hon är född i oktober.''
Så ville jag nästan gråta. Jag har blivit mamma! Jag har fått en liten fågel bebis!
(Vadå? Jag är helt normal.)

Men över till något annat nu. Även fast jag inte vill byta ämne, men jag måste skriva av mig. Jag vill skriva av mig den här äckliga känslan. Men jag tror inte att det går.
Jag saknar dig S. Även fast det kanske inte känns som om jag alltid finns där, så gör jag det.
Och jag älskar dig mest och vill aldrig förlora dig.
Och förlåt för att jag har varit så djävla asocial på senaste tiden, förlåt för att jag har varit ganska dryg och så. Men jag har inte orkat med livet så mycket nu. Jag är så djävla rädd att förlora alla. Speciellt dig.
Om du vill något, så vet du vart du har mig.

MELLANMYCKET HEJ.
Det har faktiskt varit en bra dag idag. Jag startade dagen med lite berocca och andra vitaminer. Sen kom Fälé och vi var hemma hos mig. Lite senare åkte vi till Bromma zoo och jag köpte en undulat!
Det blev en hona och hon fick heta Tintin. Hon är fortfarande väldigt rädd och näst intill panikslagen. Det gör ont i mig att se henne så. Jag önskar att jag kunde berätta för henne att jag inte vill göra henne illa. Men det är ju väldigt svårt när man inte pratar undulatiska.
Jag vill att hon ska känna trygghet.

Jag är nästan lite rädd för mig själv. På riktigt. Jag ser honom i allt. Alla låtar handlar om honom vart jag än går så ser jag honom, fast ändå inte. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG? När jag vaknar tänker jag på honom. När jag går och lägger mig tänker jag på honom. När jag läser om folk som ska träffa någon kille så tänker jag direkt ''det är säkert han!''
Det är läskigt, och jobbigt. Jag vill inget hellre än att prata med honom. Men vem fan vill prata med någon som är galen?

FML.

Jag drömde en helt underbar dröm. Jag drömde att jag var på den gatan han bor på. (Såklart.)
Det var sommar, och det spöregnade, jag bara stod där helt blöt. Jag kollade upp mot himlen och skrattade av lycka. Lukten av sommarregn fyllde mina näsborrar.
Det var så fint, önskar bara att jag kunde förklara bättre. För det var verkligen vackert.

(Och ja, bilderna från husdjursmässan kommer snart.)

JÄTTEMYCKET HEJ.
Idag så var jag på husdjursmässan med Fälé! Det var väldigt trevligt. Vi fick klappa och hålla olika djur som te.x Mopsar (så söta!), Illrar (<3), hamstrar och möss! Typ hela dagen har varit helt BRA. Åkte samma buss som K också. Hehe. När vi kom hem åkte vi till Bromma zoomarknad och köpte undulatsaker för över 300. HAHA. Ska nämligen köpa en undulat imorgon. Hon/Han/Den/Det ska få heta Tintin. För det är så gulligt.
Bilder från husdjursmässan kommer snart, så länge får ni en bild på Fälé när vi städar buren.

Jag var där! FNISS
På husdjursmässan alltså.
Och jag ska dit idag igen med Fälé!
När jag var där så filmade jag den här:

HAHA. Så fint.

Nu ska jag fortsätta dansa till dem här låtarna:



the tough alliance <3<3<3<3
Typ det bästa någonsin

Nu är taxin beställd.
Nu finns det ingen återvändo.

Hej.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men ja. Jag har bott i mitt rum i typ 3 dagar. Känns inte så okej.
Jag säger till mig själv att jag ska göra saker, gå ut och fota, ja, vad som helst. Men det blir aldrig av för att jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam. Skolan börjar snart också, och jag kan inte riktigt förstå det. Det känns inte verkligt.
Jag har 4 fribiljetter till husdjursmässan. På söndag ska jag dit med Fälé, men jag vill gå dit idag också. Fast jag vet inte om jag vågar vara där ensam, jag tror inte det i alla fall.
Det var pappa som gav mig biljetterna och så sa han: ''du hittar säkert några att gå med!''
Då började jag gråta, för nej, det gör jag inte alls. Vem annan ska jag gå med liksom? Det finns ju inga andra som kan eller vill.
Men det är väl bra, då kan jag ju träna på att vara ensam, så att det känns okej att vara det eftersom att jag antagligen kommer vara det resten av livet. Kul.
Pappa fick mig att skratta igen åt att det finns en kurs som kostar ca 800:- där man får lära sig att mata duvor och att inte kasta brödet i huvudet på dem. HAHA.
Fast det hjälpte bara ett tag.

(Hörde att ni var dåliga på att kommentera?)

Ge mig pengar.

(Låt rubriken och bilderna tala för sig självt.)

(Rubriken är en lögn. Det gör ont. Det gör så satans djävla ont.)

Helt plötsligt slog det mig hur mycket jag saknar hur det var förut.
Jag saknar F så otroligt mycket. Fast just det kom jag inte på nu. Det har jag gjort länge. Väldigt länge. Jag saknar våran vänskap, den var så stark. Inte trodde jag att den skulle förstöras av en sådan skit sak. Jag trodde att jag hade kommit över dig, men det går liksom inte. Vi var med varandra hela tiden, och gjorde alltid saker. Utan dig känns allting märkligt grått, och tomt. Jag kommer ihåg när vi berättade EXAKT allt för varandra, inget höll jag gömt för dig. Vi var så starka, som en person. Vi kände likadant och tyckte likadant om allting. Vi gjorde dumma saker, riktigt idiotiska saker, faktiskt. Men det spelade ingen roll, för vi hade så djävla roligt hela tiden.
Vi åkte och badade hela sommrarna, och gjorde andra saker (som ofta var ganska dumma) vi var nästan alltid i parken. Gungade, sprang runt, pratade om allt, och bara var. Jag har nog aldrig litat på en människa så mycket. Vi hade nästan alltid våra undulater med oss till varandra, och lät dem flyga runt tillsammans. HAHA. Vi brukade ofta vara inne på Coop och sitta på en vit bänk, som var VÅRAN bänk. Jag minns allting så väl, att vi satt inne på en handikapp toalett och åt kladdkaka och drack cider.
Hur kunde EN enda dag förstöra allting? Jag förstår inte.
Någon som jag minns väldigt starkt var när vi sprang efter Busspojken, sommaren 09.
När någon ens nämner sommaren 2009, så kan jag känna en liten tår bildas i tårkanalen.

Jag vet ändå varför det blev såhär, men jag vill inte veta, egentligen.
Allting är mitt fel. Mitt DJÄVLA fel. Jag borde inte varit så arg på dig, jag borde inte blivit så arg när du ljög. Jag önskar att jag inte hade varit så arg på dig, jag önskar att jag bara hade kramat om dig och sagt att det var okej. Jag ville inte förlora dig. Jag vill inte förlora dig. Fast nu har jag det, om inte allting blir som förr? Vilket jag inte tror. Visst, vi pratar ibland och säger hej och så. Men det är inte samma sak, inte alls. Det känns bara så ytligt, för vi båda vet att det inte är rätt. Vi måste reda ut saker, och efter det ska man antingen gå vidare eller bli som vi var förr. Jag vill inte gå vidare, jag vill inte släppa taget om dig. För då släpper jag taget om mig själv. För nästan exakt två månader så grät jag och du kramade om mig. Då slog det mig hur mycket jag saknar dig.

Parken känns varmt om hjärtat. Jag brukar gå dit ibland och gunga själv, fast då har jag ingen att prata med.

JAG SAKNAR DIG. HÖR DU DET? JAG SAKNAR DIG SOM FAN.

Och jag orkar inte hålla allt inom mig längre, för det drar ner mig till botten av ån.

Tänk att vi ligger här du och jag i en tystnad vi inte valt
Vi som brukade vara så bra, vi som brukade vara allt

Sitter och har ångest. Men spåkulan får mig på lite bättre humör.
Ska antagligen åka in till storstaden idag.
Vi får se hur det blir.

Var på fotografiska. Den här gången åkte jag dock inte in på akuten.
Förresten, ge mig en ipad. Typ nu.

Idag har jag varit hos tandläkaren och spännde min tandställnig. Det gör fortfarande ont.
Efter det mötte jag upp Mimmi vid plattan och vi åkte hem till mig och tittade på fredag den 13:e.
Vi satt mest och skrattade åt alla roliga/fula/dåliga effekter. Fniss



Jag bjuder på oredigerad ful bild osv